LCHF köttgryta med broccoli- och blomkålsmos /Low carb meat caserole with mashed broccoli and cauliflower

Lagade en underbart god köttgryta igår! Enkel också! Här kommer receptet!

Till grytan
1 stor bit fransyska ca 600 gram (funkar säkert med annat kött också)
2 buljongtärningar (kött eller grönsak)
2 msk stark tacosås
2 msk Philadelphia ost (valfri smak, jag körde soltorkad tomat)
1 paprika
körsbärstomater
rödlök
vitlök
3dl grädde
1 dl creme fraiche
Salt
Svartpeppar
Spiskummin

Till moset:
Fryst broccoli
Fryst blomkål
Smör
Salt
Peppar
Muskotnöt
Creme fraiche

Strimla köttet, bryn och lägg över i en gryta.
Smula 2 buljongtärningar över, tillsätt grädde, creme fraiche, tacosås, Philadelphia ost och kryddor. Puttra under lock i 15-20 minuter.
Tillsätt paprika, tomat, rödlök och vitlök. Puttra lite till.
Servera!

Under tiden, koka broccoli och blomkål riktigt mjukt. Häll av.
Tillsätt smör, kryddor och creme fraiche. Kör med elvisp tills det är mos.
Servera!

Cooked a wonderful meat caserole yesterday. Quite simple to make too! Here's the recipe!

For the caserole
ca 600 gram beef I'm sure it would work with some other meet too, like chicken, or pork)
2 bouillon cubes
2 tbsp hot chilisauce
2 tbsp Creme cheese (any flavour, I had sundried tomatoes)
1 pepper
Cherry tomatoes
red onion
garlic
1 cup creme
1 cup  creme fraiche/sour creme
Salt
Black pepper
Cumin

For the mash

Frozen broccoli
Frozen cauliflower
Butter
Salt
Black pepper
Nutmeg
Cream

Cut the meat into pieces and fry them in a frying pan. Put in a caserole.
Add two bouillon cubes, the Cream, the sour creme, the taco sauce, the creme cheese and Spices.
Boil under cover for 15-20 minutes.
Add pepper, tomatoes, red onion and garlic. Boil some more.
Serve!

 In the meantime
Boil the broccoli and cauliflower until extremely tender. Get rid of the water.
Add butter, Spices and Cream. Use an Electric beater to mash.
Serve!

Yummy!

Magknip, Teneriffa och julfest / Tummy ache, Tenerife and christmas dinner

Måndag 8 december
Den senaste tiden känns det som jag bara precis hållit näsan ovanför ytan. Gud så mörkt och kallt och tråkigt det är. Jag är så trött! Och lite så där halvförkyld. Har vid det här laget halverat sertralindosen, tar nu 75mg/dag. Det märks. Ungefär två dagar efter att jag dragit ner (vilket jag gör med 25mg var 14:e dag ungefär) så hatar jag mitt liv och tror jag aldrig ska bli glad igen. Då känns träning väldigt avlägset och jag vill bara äta chips. Trots att jag vet vad det beror på och att jag EGENTLIGEN vet att det bara är tillfälligt och att jag kommer må bättre dagen efter så KÄNNS DET som om jag kommer vara ledsen för alltid och aldrig bli glad igen.
Men det blev jag. Idag mår jag bra. Förutom att jag åt för mycket pepparkaksdeg i helgen och har ont i magen...
Men lyckades i alla fall få till ett (super) kort intervall pass på löpband under lunchen. Hurra för mig!


Onsdag 10 december
Fick nog av mörkret och har nu beställt en resa till Teneriffa för mig och dottern. Vi drar i början av januari! Wiiiii! Den resan livar redan upp kan jag säga!
Magen är bättre igen och jag var faktiskt ute och sprang 4km i stormen i förmiddags. Sen gick jag till badhuset och simmade i 40 minuter och badade bubbelpool och bastade.

Nu ska jag minsann på julfest! :D
Hur tar jag mig ut?

Monday the 8th of December
Lately I've felt like 'm jsut keeping my nose abouve the surface. God it's so dark and cold and boring! I'm so tired! And have a slight cold. By now I've halfed the dose of sertraline, I'm down to 75mg/day. And I can tell. About two days after lowering the dose (which I do by 25mg every two weeks) I hate my life and feel like I'm never gonna be happy again. Then exercise feels very unachievable and I just want to eat chips. Even though I know why I feel that way and I know it's just temporary and that I will feel better the next day I still FEEL LIKE I'm going to be sad forever and never happy again.
But I did. Today I'm quite alright again. Except for eating too much ginger snap dough this weekend and having a tummy ache.
But I at least succeeded to run some very short intervals today at lunch. Yey me!

Wednesday the 10th of December
Got fed up with the darkness and ordered a trip to Tenerife (Canary Islands) for me and my daughter. We're going in the beginning of January. Wiiiiii! That trip already brightens my life!
My tummy is better and I even ran about 4k this morning in the middle of a storm. Then I went to the indoor pool and swam for 40 minutes and treated myself to some bubble pool and sauna:)

Now I'm going to a christmas dinner!
How do I look?

39.65km!

Fick för mig att ut och springa igår. En långrunda på 24km. Sen när jag varit hemma och druckit lite så fick jag för mig att springa lite till. Nästan 4 mil blev det! Fast sista milen kan jag väl erkänna att jag mest gick. 4 timmar och 53 minuter och 50 sekunder tog det hela.

Nu funderar jag på att anmäla mig till det här:

https://sites.google.com/site/gaxultra/traininginformation

Went for a run yesterday. long distance, 24k! Then when I'd been home and druck some water I decided to go on for a while longer... ended up running almost 40k! But the last 10 I must admit I walked more than I ran. It all took 4 hours and 53 minutes and 50 seconds.

Now I'm considering signing up for this:

https://sites.google.com/site/gaxultra/traininginformation

Äntligen! Finally!

Bara lite hosta kvar av förkylningen så idag, äntligen, fick jag träna igen! Det blev intervaller på lunchen, 10 x 30 sek med 30 sek stå-vila emellan. Det är asjobbigt och dessutom går det snabbt, så man hinner äta lunch också:)
Har fastat idag, och en dag förra veckan. Jag skulle ju meddela hur det gick. Det verkar funka rätt bra, hade gått ner ett kilo när jag vägde mig på gymmet på jobbet. Hurra!
Ikväll har jag kört lite tabatha. Har (säkert toksent jämfört med alla andra) upptäckt att det finns HIIT/tabatha-appar. SÅ man slipper glo på klockan hela tiden. Den piper när man ska byta!
SÅ det blev 10 min hopprep som uppvärmning och sen 7 olika övningar 45 sek med 15 sek vila, två varv. Sen hade dottern fått för sig att bygga upp en stationsövningsbana åt mig också, så då fick ajg dessutom hoppa på ett ben, hoppa i sängen och krypa slalom. :)

Imorgon blir det lite mer tabatha på lunchen sen en liten lätt joggingrunda på kvällen när dotra är på sin redskapsjympa. Sen på onsdag blir det långlöp! Hurra! Om ajg inte har tagit ut mig helt och är sjuk igen tills dess...

Just some cough left of my cold now so today, finally, I got to exercise again! Did some intervals for lunch. 10 times 30 sec with 30 sec sanding rest between. It's much harder than it sounds like and it's also quick, that way I have time to actually at lunch too.
Though I've been fasting today. And one day last week. Got those products I ordered and I promised to report how it went. SO far quite well. Lost two pounds when I got on the scales at the gym at work today. Yey!
Tonight I've been doing tabatha/HIIT. I have (probably ridiculously late compared to everyone else) discovered HIIT/Tabtha apps! So you don't have to stare at the clock on the wall the whole time! It actually beeps when you're supposed to change!
SO I did some skipping rope 10 minutes as warm up and then 7 different exercises 45 sec each with 15 sec rest. Two sets.
Tomorrow I'm doing some more HIIT at work and at night I'm going for a calm jog while daughter is at her gymnastics.
Then Wednesday I'm going distance running again! Wiiiii! If I haven't worked myself into the ground by then and gotten another cold....

Friidrott och en känga till (delar av) positivitetspsykologin / Athletics and a protest against (certain) positive psychology

Dagen har gått i friidrottens tecken. Vår ordinarie träning för 6-7 åringar på förmiddagen.  Med tre tappra barn som trotsat väder, vind, annan helgplanering, förkylningar och kräksjukor för att komma och springa, hoppa, leka, stöta kula, springa hinderbana en kall lördagsförmiddag.

Efter varsin korv i cafeterian var det dax för utflykt med hela friidrottsföreningen för övningsträning på en inomhusbana i Karlskrona där det också kommer att hållas tävlingar om några veckor. Där var lite fler barn med lite större åldersskillnad och det tränades starter, sprangs 60m, hoppades längdhopp och kördes stafett. Vilka härliga barn!! Tog en hel del kort men alla innehåller barn som jag inte alls vet om deras föräldrar vill ha dem på internet så de får ni klara er utan.  Jag bjuder istället på två bilder med citat som jag tycker illustrerar skillnaden mellan en peppande och positiv upmaning som bidrar till en positiv livssyn och en i mitt tycke totalt verklighetsfrämmande uppmaning som mest skapar stress, i alla fall i mig.

Livets mening är att njuta av varenda ögonblick.
Seriöst? VARENDA ögonblick??
Om någon som läser detta på allvar kan säga att ni njuter av VARENDA ögonblick i era liv så skriv gärna en kommentar och berätta hur ni gör!
Om jag hade läst ovanstående citat för ett år sen hade jag blivit galet stressad. Jo för jag njöt ju inte av varje minut, alltså var jag så kalrt ett totalt misslyckande! Mitt liv hade alltså ingen mening! Eller så hade det det men jag sabbade det genom att inte klara av att njuta av VARENDA ögonblick.
Allt i livet är inte tjosanhejsan. När bebisen gallskriker, treåringen just spytt ner sängen för tredje gången den natten och din mormor just dött, så är faktiskt ovanstående citat nästan lite oförskämt och oerhört provocerande.
Då är detta mycket bättre:

Du klarar detta! Trots skrik, spyor och döda mormödrar. Du klarar det! Detta kommer att bli bättre. Troligen för all del sämre också men det kommer ändå att komma ögonblick i livet då det känns värt det och du är stolt över att du klarade det.

Min dotter var 5 månader gammal när jag lämnade hennes (vilt festande) pappa. Många har i efterhand frågat mig "hur orkade du när hon var bebis, alldeles själv?" Svaret var, det gjorde jag inte. Eller, jag orkade för att jag var tvungen. Det fanns liksom inga alternativ. Vad skulle det ha varit? Lägga mig ner och dö? Lägga ut ungen till högstbjudande på blocket? Knappast va?

Jag har stått i badrummet (för jag ville ju inte skrämma (det väldigt pigga) flickebarnet i spjälsängen i sovrummet) och skrikit för mig själv att "JAG ORKAR INTE". Nää och sen då? Sen tittar man sig i spegeln och säger att "det gör du visst det" och går tillbaka till flickebarnet i spjälsängen.

Jag är stolt över att jag klarade det! Och när det nu 6-åriga (fortfarande lika kvällspigga) flickebarnet kommer framsmygande till mig och säger att hon måste viska något till mig och när jag böjer mig ner för att hon ska nå mitt öra viskar "Mamma du är bäst, jag älskar dig" ja då känns det värt det, varenda jäkla onjutbart ögonblick! Jag klarade det!

The day has been one of athletics. Our normal training for 6-7 year olds this morning. With three brave children defying bad weather, bad winds, other weekend activities, colds and stomach flus to come with us to run, jump, play, shot put, climb obstacles a cold Saturday morning.

After a hot dog each in the cafeteria it was time for an excursion with the whole athletics club to an inside track in Karlskrona to practise on site for a competition a few weeks from now. A few more kids of a more varied age and we did sprinting, long jumping and relay races. Such wonderful kids!
I took some pictures but they all contain children that I have no idea if their parents want them on the internet, so those you're going to have to do without. Instead I'm going to give you some pictures with quotes that I think illustrate the difference between a motivating a positive quote that contributes to an optimistic view on life and one in my opinion completely unreal opinion that mostly creates stress, at least in me.



Seriously? EVERY moment? 
If someone reading this honestly can tell me that they enjoy EVERY moment of their lives then PLEASE write a comment below and tell me how you do it!
If I had read the above quote a year ago it would have made me completely stressed out. Because I didn't enjoy every moment! Which of course meant I was a complete failure. My life had no meaning! Or id had meaning but I f-cked it up by not being able to enjoy EVERY moment of it. 
Everything in life is not yippie-hie-ho! (or whatever)
When your baby is crying her lungs out, your three year old just threw up all over your bed for the third time that night and your grandmother just died, then the above quote is borderline rude and very provoking.
Then this is better:

You can do this! Despite crying, vomit and dead grandmothers. You can do it! It will get better. It will probably get worse at some point too but there will still be moments in life when it all feels worth it and when you're proud that you did it!

My daughter was five months old when I left her (wildly partying) dad. A lot of people have asked me afterwords how I did it, all by myself with a baby. The answer was that I didn't. Or I did it because I had to. There were no other options. What would that have been? Lay down and die? Put the kid out to the highest bidder on ebay? Hardly!

I've been standing in my bathroom (because I didn't want to scare the (extremely non-sleepy) little girl in the crib in the bedroom) scrreaming to myself that I CAN'T DO THIS ANOTHER MINUTE. OK and then what? Then one looks oneself in the mirror and says "Yes you can, you can do this". and go back to the girl in the crib.

I'm proud I did it! And when the now 6-years old (still extremely non.sleepy) little girl somes sneaking up to me telling me she has to whisper something in my ear and when I bend down for her to reach whispers "Mummy, you're the best, I love you" well then it feels worth it. Worth each bloody un-enjoyful moment! I did it!

gesundheit!

Förmiddag
är ännu mer förkyld idag! Minns inte när jag senast varit så här förkyld... gnäll... vi är hemma idag. Dottern har studiedag.
Ingen el har vi heller... de håller visst på med någon sorts arbete på elledningarna. Fick visst en lapp om det i brevlådan. Tänkte att jag skulle vara på jobbet då och glömde bort det...

SÅ här ser jag ut när jag är förkyld och gnällig  :)

SOm tur var så var datorn fulladdad så dottern kunde se på sin nuvarande favoritfilm... handlar visst om hamstrar som dansar. Typ.

Kväll
Lite bättre nu. Strömmen är tillbaka. Eftersom jag inte kan träna behövde jag få utlopp för min kreativtet på något annat sätt. Så först fick jag för mig att rita för första gången på evigheter. Sen sydde jag en adventstavla. Med fyra ljus, fyra löstagbara lågot för varje söndag i advent och en fick där tomten kan lägga adventsklappar:)




Inte färdig


Med elen tillbaka kunde jag köra min planerade tvätt. Till kattens stora förtrytelse:)



Cold is even worse today! Don't remember when I was last felt like this... whining..

We're home today. Daughters school having an educational day for the teachers... and no electricity! They're doing some kind of maintenance work. I remember getting a note about that in my mailbox.  Thought i was going to work then and forgot about it.


This is what I look like with a cold and whining

Luckily the laptop was fully charged so daughter could watch her current favourite movie.. about hamsters. Who dance. Or something...

Evening
Feeling a bit better now. Electricity is back. SInce I still can't exercise I have to get my energy out some other way so I started to draw for the first time in a long time. Then I sew an advent calendar wall.thing... With four canles. And four removable flames, one for each Sunday in December. And a pocket where Santa can put some advent gifts:)

Not finished...

With the electricity back I could start doing my planned laundry. Which made the cat pout:)

74kg! 5:2! Diet Shakes!

What??? Plötsligt väger jag två och halvt kilo mer än för två veckor sen! Hur sjutton gick det till? Eller, jag vet hur det gick till, jag äter för mycket. Så enkelt är det. Det hjälper inte att springa två halvmaror på en vecka om man sen väljer att sätta i sig 10 000 kalorier för mycket samma vecka...
Så nu måste jag ta tag i det. Det är bara att inse, helt lågkolhydrat klarar jag inte, är helt enkelt alldles för sockerberoende. Vilket jag så klart bör bryta. Men inte just nu. Så jag funderade på vad ajg då skulle göra. googlade lite på dieter och hittade det här:



 



 

Det är ett paket från Svensk Hälsokost som är speciellt utformat för att hjälpa en att veta vad sjutton man ska äta på fastedagar när man kör den där 5:2 dieten. Perfekt för mig. Det är nämligen mitt stora problem när jag kör den. Jag hatar att räkna kalorier. Behöver man inte här. man bara gör som det står på paketet. Perfekt! Tar de på måndagar och torsdagar tänkte jag för då brukar jag inte ha någon träning inplanerad.

Återkommer om hur det går.

Och ja jag är också skeptisk till pulver... och dieter som lovar mirakel. Och inser också att 5:2 inte hjälper om man äter som en häst de andra 5 dagarna. Men det tänkte jag inte göra. SÅ det så.

När löpsäsongen börjar igen vill jag väga under 65kg. För mina knäns skull mest.

och så vill jag se bra ut naken....

Återkommer med ny magbild om en månad tror jag, så får vi se om jag lyckats. (bra tänkt där Lotta, utlova en magbild precis efter jul!)

 

What??? Suddenly I've gain 2kg 8ca5pounds9 since two weeks ago! How the hll did that happen? Or actually, I know how it happened. I ate to much. Simple truth. It doesn't help running two half Marathons in a week if you at the same time eat 10 000 extra calories that week....
So I have to do something. I've realised I can't do low carb. I'm too addicted to sugar. Which i of course should break. But not right now. So I considered what lese i could do. Googled a Little and found this:



 



 

It's a package-deal from Swedish Health Supplements that's especially put togehter to help those who don't know what the heavens to eat on the fasting Days when you're doing the 5:2 fasting diet. Perfect for me! Because that's my big problem when i do that diet. I hate counting calories. You don't have to here. You just do what it says on the package. Perfect! Gonna dpo it on mondays and Thursdays when i usually don't have much training planned.

Will get back to you about how I'm doing.

 

And yes I'm sceptic about shake-diets too... and diets promising miracles. And i also realise that 5:2 doesn't help if you eat like a horse the other 5 Days. But I don't plan on doing that. So there!

When the running seasons starts up again i want to be less than 65kg! Mostly for the sake of my knees.

And I want to look good naked...

Will get back to you with Another tummy-pic in a month to follow my (hopefully) progress. (good thinking there Lotta, promise a tummy-pic the day after christmas day....)



Löphelg! / Running weekend!

Fortfarande förkyld. Blä! Har nu gått från halsen upp i näsan. Det är ju skönt. Hellre snorig än ont i halsen. Tycker jag.
Såg den här på facebook igår:


Jag vill dit! Önskar mig det i julklapp! Och i födelsedagspresent!
Det eller en vecka på Playitas träningshotell på Kanarieöarna. Men det här känns aningens mer realistiskt:)
Till dess ska jag väl vara frisk :P

Fick förresten grönt ljus när det gäller mitt sertralin-slutande. Jag gjorde helt rätt och skulle fortsätta så.
Fick tips från en kompis i helgen, när jag klagade på trötthet, att bulla upp med D-vitamin, magnesium och Omega-3. Så det gjorde jag. Så nu kommer jag på mig själv med att vara jättepigg. Härligt!

Still having a Cold. Yuk! Has gone from the throat up to my nose. Which is good. I'd rather have a runny nose than a sore throat. But that's me:)
Saw the above Picture/link on facebook yesterday (it's a luxury running/spa weekend)
I want it! For christmas! Or birthday present!
That, or a week at the training hotel in Playitas on the Canary Islands. But this feels slightly more realistic:)
Hopefully I'll be well until then.
Btw got the green light from my doctor about my sertraline-stopping. I was doing the exact right thing and should keep it up.
Got some tips from my friend this weekend, when complaining about tiredness, to start taking Vitamin-D, magnesium and Omega-3. So i did. And now I'm feeling ridiculously alert. Wonderful!

sertralin

Det blev inga proteinplättar. Vi gick och käka pizza istället. Kanske ikväll... Eller imorgon kväll...
NU har jag blivit snorig också. Då är det inte halsfluss! Hurra!
Idag ska jag till vårdcentralen och ställa en doktor inför fullbordat faktum. Jag ringde dit för över två veckor sen när jag bestämt mig för att försöka sluta äta sertraline (antidepressiv medicin) och så fick jag en tid IDAG. Men eftersom ajg har svårt att inte på börja något jag bestämt mig för att göra direkt så började jag sluta ändå. Man måste sluta långsamt, läste jag på internet. Annars får man så kallade utsättningsbesvär. Det får man troligen ändå men inte lika illa som om man skulle sluta tvärt.
Så jag har ätit 150mg om dagen nu i över ett år. SÅ ajg drog ner det till 125mg om dagen, i två veckor. Nu har jag varit på 100mg om dagen i två dagar. Det har gått ganska bra hittills. Så här står det på internet:

Quitting an antidepressant suddenly may cause symptoms within a day or two, such as: irritability, anxiety, insomnia or vivid dreams, headaches, dizziness, tiredness, flu like symptoms, nausea.

Quitting an antidepressant suddenly may 

cause symptoms within a day or two, such as:Irritability

1. Jag har märkt av att jag arit mer lättirriterad än vanligt, svårtare att sova, lite mer orolig, drömt mer... flu like symptoms... jag vet inte, jag tror faktiskt att jag faktiskt är förkyld på riktigt...
2. Hur som helst så har det varit hanterbart. SÅ idag ska jag säga till doktorn: så här gör jag, gör jag rätt?
3. Hoppas hon säger: ja.
4. Never made any protein pancakes yesterday. We went for pizza instead. Maybe tonight.... Or tomorrow night...
5. Now I've got a runny nose too. Then it's not tonsillitis! Hooooooray!
6. Today I'm going to the health clinic to tell my doctor I'm already doing what I made an appointment to get help for. I called for an appoitnment more than two weeks ago because I had decided to start quitting sertraline (my antidepressant).that I've been taking for over a year. I'm guessing they didn't find it to be an emergency because I got an appointment today. But since I had already decided to quit and I find it very ahrd not to do something I've decided to do immediately I started quitting anyway. You're supposed to do it slowly. Otherwise you get withdrawal symptoms. You actually get that anyway but not as servere. SO I've been taking 150mg per day now for over abyear, then 125mg for about two weeks and now I've been down to 100mg for two days.Veen ok so far. Tis is what it says online:

Quitting an antidepressant suddenly may cause symptoms within a day or two, such as: irritability, anxiety, insomnia or vivid dreams, headaches, dizziness, tiredness, flu like symptoms, nausea.

1. I've noticed that I've been more irritable than usual, some insomnia, more vivid dreams, more anxiety. Flu like symptoms yes but I think I actually have a cold...
2. Anyway it's been ok... So today I'm going to the doctor to say: This is what I'm doing, is it right?
3. I'm hoping she'll say: yes.
4. 

1. 1. 
      
   2. 
      

Proteinplättar / Protein pancakes

Ont i halsen :( Då får man inte träna. Gnäll. :(
Ska roa mig med att göra proteinplättar istället ikväll. Återkommer med recept om det skulle visa sig vara gott :)

I have a sore throat:( Then you're not supposed to exercise. *pouting*
Going to amuse myself by making protein pancakes instead tonight. I'll be back with the recipe if it should turn out well :)

Kan Emma Igelström så kan jag! / If Emma Igelström can do it, I can!

Härom sistens la den före detta simmerskan och Karlshamns stolthet ut en bild av sin mage på instagram (läs här!) efter det att hannes dotter frågat om man måste ha magrutor för att vara stark. Så jäkla bra gjort!
Då ska inte jag var sämre! Här har ni min mage, som kan springa 28km (troligen mer om jag bara hade tid) och en halvmara på 1.54! Den har också producerat min underbara dotter. Bjuder också på en bild hur jag ser ut efter en 10km löprunda samt vid datorn just nu. Enjoy!

Not to long ago the swimmer, and Karlshamn's pride, Emma Igelström, put a picture of her tummy on instagram after her daughter had asked her if you had to have ripped abs to be strong. Way to go Emma!!!
So of course I don't want to be any woprse than that. SO here cames a picture of a tummy that can run 28k (probably further if I ever had the time) and half a marathon in 1.54! It has olso produced my wonderful daughter! I also give you a picture of how I look after a 10k run and how I look here by the computer right now. Enjoy!

Jag hoppas ni kan se bristningarna, min dotter har gjort dem, alldeles själv! :) I hope you can see the stretch marks! My daughter made those, all by herself! :)

Good morning!:)

Diet vs träning / Diet vs training

Jag har alltid tyckt att det är ju enklare att banta än att träna, då måste man ju liksom inte GÖRA något, bara äta lite mindre! I onsdags, när jag sprang en halvmara medan dottern var i skolan, liksom bara så där för att jag kände för det och för att jag visst inte, upptäckte jag, tycker det är så långt längre. Ser redan fram emot nästa vecka när jag ska försöka springa lite längre till...
SÅ det här med att träna tycks inte vara något problem längre. Det är dessutom tur att jag inte har all tid i världen för då hade jag lugnt övertränat, fått löparknä, gett upp, slutat springa helt, gått i ide...
MEN summan av lasterna tycks vara konstant för nu har jag så svårt att sluta ÄTA! Man blir hungrig av att träna och mat är ju så GOTT! Särskilt mat som inte är så nyttig. Jag äter nyttigt OCKSÅ. Men inte bara...
SÅ trots att jag älgar runt i halva kommunen går jag just nu UPP i vikt.

Och eftersom jag har börjat försöka sluta med antidepressiva och det står i all info man kan hitta om det att då ska man var SNÄLL mot sig själv. Så äter jag lite choklad till...

Håhåjaja, får ta tag i det där efter nyår eller så. :)


I've Always felt that ti's easier to diet than to work out., because then you don't really have to DO something, just eat a bit less! Wednesday this week when i ran half a Marathon while my daughter was in school, like, just because i felt like it and because i, I discovered, don't Think that's very far anymore... Already looking forward to next week when i'm gonna try to run further.
So this training thing doesn't seem to be a problem anymore. It's actually LUCKY that I don't have that much time to do it because then I would over train, get runners knee, give up, stop running completely, hibernate...
BUT it deems the sum of the vices needs to be constant, because now I find it hard to stop eating! Training makes you hungry and food tastes so GOOD. Especially unhealthy food... I eat healthy TOO. But not only...
So, despite of running around the whole county I'm right now GAINING WEIGHT.

And since I've started to try to stop eating antidepressives and it says in all info you can find that you're then supposed to be KIND to yourself, I'm eating some more chocolate.

Oh well, gonna have to deal with that... after new years or so...

No more blue christmas?

Jag har börjat lyssna på julsånger i bilden (jag jag vet att det är för tidigt, men jag måste ju lyssna in mig) En av låtarna på CD-skivan jag köpte på second hand är Natalie Cole's No More Blue Christmas (tror den sjungs av Charlotte Perelli). Jag började lyssna på texten (se längst ner) och insåg att det är ju fan inte konstigt att folk är olyckliga. Det är ju sådana budskap man matas med från barnsben! Att om man inte har en karl att fira jul med så måste man ju rimligtvis vara ledsen. Gud vad hemskt att behöva slå in julklappar och skriva julkort ALLDELES själv, dvs utan en man som kan sätta sitt namn bredvid ens eget.

Inte konstigt att jag och andra med mig går på nit efter nit, eller stannar i ett tråkigt slentrianförhållande i rädsla för att bli ensam.

Gå inte på det! Man kan VISST DET vara lycklig utan en äkta hälft! Både män och kvinnor!

Visst är det trevligt om man faktiskt hittar en själsfrände men hur troligt är det egentligen? Särskilt när man går runt i tron att man måste vara två för att vara hel. Nej! Man måste vara hel för att vara två! Trivs man inte med sig själv och sitt eget sällskap hur ska någon annan kunna trivas med dig?

Jag lovar, man är INTE ensammare som singel än som halva i ett par som inte kommunicerar. Tvärt om!

I've been listening to christmas songs in the car (yes I know it's too early, but I have to practise) One of the songs on the CD I bought second hand is Natalie Cole's No More Blue Christmas. I started listening to the lyrics (see firther down) and realised that it's not so damn strange that people are unhappy! This is the message fed into us since we were children! If you don't have a man to celebrate christmas with you're automatically supposed to be unhappy. How utterly terrible to have to wrap christmas presents and write christmas card ALL BY YOURSELF, that is, without a man to put his name next to your own.

Not strange at all that I and many with me end up in one loosing relationship after another or stay in a boring, unloving relationship because of fear of being alone. 

Don't buy into it! You CAN be happy without a spouse! Both men and women. Of course it's nice if you find your soul mate but how probable is that, really? Espcially when you're walking around thinking that you have to be two to be whole. No! You have to be whole to be two! If you don't like yourself how are others supposed to like you?

I promise, you are not lonelier alone than as a half in an uncommunicative relationship! On the contrary!

Natalie Cole – No More Blue Christmas' Lyrics

Ooh, no wonder that I thought that they were going out of style
I just had to meet you to make Christmas seem worthwhile

Last year when I had to send my Christmas cards
I had to sign my name alone
But now your name is next to mine
And there's more love in every line
I'm wishing a Merry Christmas to everyone I've known

No more blue Christmases they'll all be bright
No more just pretending to be happy when I'm sad
Going through the motions while others feel glad

No more blue Christmases now that I've found you
Oh, no wonder that I thought that they were going out of style
I just had to meet you to make Christmas seem worthwhile

Last year when I had to buy my Christmas gifts
I had to do it on my own
Ooh, champagne parties everywhere but without you I just didn't care
Now there's more than just a Christmas tree to decorate my home

No more blue Christmases now that I've found you
Oh, no wonder that I thought that they were going out of style
I just had to meet you to make Christmas seem worthwhile

No more blue Christmases now that I've found you
Ooh, no wonder that I thought that they were going out of style
I just had to meet you to make Christmas seem worthwhile, oh
I just had to meet you to make Christmas seem worthwhile

Merry Christmas everyone

LCHF Sockerfria chokladprotein småkakor med Walden Farms Chocolate Syrup / Low carb sugar-free chocolate protein cookies with Walden Farm's Chocolate Syrup

Nu har jag bakat igen! Det började som chokladbollar men sen fick jag för mig att sätta in dem i ugnen så det slutade som småkakor. Det blev riktigt bra och jag fick äntligen användning för min nyligen inköpta Walden Farms Chocolate Syrup

som inte ska ha några kalorier i sig, typ som light läsk. Och som ärligt talat enligt min ringa åsikt smakar apa för sig själv. Men i de här kakorna blev det riktigt bra.
Jag gick lite på känsla den här gången men här är ett försök till ett recept:

5 dl blanding mellan solroskärnor, kokosmjöl, mandelmjöl, psyllium frön
1,5dl blanding mellan whey protein choklad och sötningsmedel
3 msk kakao
mixa rejält, ska bli som en fint mjöl.
Tillsätt ca 100g smör eller margarin, 2-3 msk vatten samt lite lagom med chocolate syrup. Mixa igen. Ska bli enslät massa. Platta till och gör små "biffar" (eller hjärtan, eller stjärnor eller lite vad som helst, var kreativ!). Lägg på bakplåtspapper på plåt och sätt in i ungefär 200 grader i ca 10 min.

Now I've been baking again!! It started out as chocolate balls but then I got it into my head to put them in the oven so it ended up as chocolate cookies. Turned out pretty good and I finally found some use for my newly bought Walden Farms Chocolate Syrup

that is not supposed to have any calories and quite honestly according to my humble opinion tastes like a more intimate part of a monkey by itself... But in those cookies it worked great.
I went with the feeling this time but here's an attempted to summarize it into a recipe:)

2 cups (5dl) mix between sunflower seeds, cocunut flour, almond flower, psyllium seeds
1 cup mixture betweeen whey protein chocolate taste and sweetener.
3 tbsp of cocoa
Mix thoroughly in a blender, it should end up as a smoothe flour.
Add 4 oz (ca 100grams) of butter or margarine, 2-3 tbsp of water and some chocolate syrup. Mix again. It should turn out a smooth mass. Add some more of the syrup if it gets too dry.
Make into balls and flatten out. Form into hearts or stars if you want. Or whatever, be creative:)
Put in the oven at 200*C (ca 400 Farenheit) for roughly 10 minutes.
Enjoy!

LCHF Proteinpepparkakschokladbollar / Low carb protein gingerbread chocolate balls

Igår ville dotra mi göra chokladbollar. Jag älskar chokladbollar. Så för att förhindra mig själv från att äta upp mitt barns chokladbollar så gjorde jag några egna, som bättre passar mitt nuvarande low carb försök. Fick för mig att använda lite pepparkakskryddor som jag hittade i skafferiet. Blev riktigt gott! Här kommer recpetet:

1 dl krossade linfrön,
2 dl fibrex
2 dl mandelmjöl (funkar säkert likabra med kokosmjöl)
1-2 msk kakao
1-2msk pepparkakskrydda (beroende på hur starkt man vill ha det)
1 dl whey protein med chokladsmak (funkar säkert med vanilj, double chocolate osv också)
½ dl sötningsmedel
100 g smör
2-3 msk vatten

Mixa de torra ingredienserna i en mixer. Lägg till smör och vatten. Mixa mer. Rulla till bollar. (dottern brukar vilja ha ormar och biffar också) Rulla i kokos eller kanel.

Yesterday my little girl wanted to make chocolate balls. I love chocolate balls. So to keep myself from eating my child's chocolate balls I made some of my own. That fits my current low carb attempt better. Was going to use cocoa but decided to add some ginger bread spices too, but I'm sure it would work with only cocoa too. It turned out pretty good:)
Here's the recipe!

½ cup (1 dl) crushed flaxseed
1 cup (2 dl) fibrex (not sure how to translate this, take some more flaxseed and almond flour if you can't find it)
1 cup (2 dl) almond flour (I'm sure it works just as well with coconut flour)
1-2 tbsp cocoa
1-2 tbsp ginger bread spices (depending on how spicy you want it)
½ cup (1 dl) whey protein powder with chocolate flavour (I'm sure some other flavour would work as well)
1/4 cup (½ dl) sweetener
100 grams (3.5 ounce) butter
2-3 tbsp of water

Mix all the dry ingredients in a mixer/blander. Add butter and water. Mix some more. Roll into balls. Roll in cinnamon.

Dotterns till vänster, mina till höger/Daughter´s to the left, mine to the right

Halvmaraton och novembertrötthet / Half marathons and November Tiredness

Jag inser att det var ett tag sen jag postade något här. Det har varit ännu en trött novembervecka. Det enda som hållt mig igång lite grand var vetenskapen om att jag skulle springa ett halvmaraton i lördags. Helt ärligt hade jag troligen slutat träna och dragit en filt över huvudet och gått i ide för länge sen om det inte hade varit för det där jäkla loppet. Så det är tips till alla, ett lopp som hägrar sent på säsongen är en kanonbra motivation!

Hur som helst så gick det KANONBRA på loppet. Det var fyra varv på en 5 km bana och första varvet tog jag det lugnt men sen kändes det så bra att jag ökade tempot en del. Det fick bära eller brista. Och det bar! Hela vägen in i mål! Fast det ska erkännas att sista varvet gick på vilja. På tanken att "jag kan ju inte börja gå NU" och även tack vare några snälla funktionärer som stod vid sidan och hejade och skrek att min löpning såg jämn och stark ut. Då orkar man lite till!( SÅ till er som har nära och kära som envisas med att springa lopp och som tänkar att det gör väl varken till eller från om ajg kommer och hejar: Jo det gör det! Det gör jättemycket till!)

Till min stora förvåning sprang jag så till sist i mål på 1.54.09! En helt fantastisk tid för mig! 

(länk till resultatet)

Nu börjar vinter säsongen! Med lite mindre fokus på löpning och mer på styrka, HIIT träning och intervaller. Ska också gå över till Low Carb ett tag tänkte jag. Med lite mer muskler och lite mindre fett på magen kommer jag nog kunna springa ännu fortfare till våren. Det är i alla fall planen!

Sen kommer det nog att bli ett och annat löppass i vinter också, jag kan helt enkelt inte låta bli!

I realise I haven't posted anything here for a while. It's been another tired November week. The only thing that kept me going a little was the knowledge that I was going to run a half marathon this weekend. Honestly I would probably have put a blanket over my head and hibernated ages ago if it wasn't for that darn half marathon race. SO that's a tip (from the coach!), to have a race to look forward to towards the end of the season keeps you motivated!

Anyway, I did AMAZINGLY well at the race! It was four laps on a 5k track and the first lap I took it easy but then it felt so good I went all in. Do or die. And I did it! All the way to the finishing line! But I must confess the last lap I did on pure will. On the thought that "I can't start walking NOW" and also thanks to some kind people along the track cheering me on and calling out to me that my running looked steady and strong! Then you can go a few paces more! (SO to all of you with crazy relatives and friends insisting on racing who are thinking that "it doesn't matter if a show up to cheer or not": It does matter! It matters a lot!)

To my own big surprise I finished in 1.54.09! A completely amazing time for me!

Now I'm going into winter season. With slightly less focus on running and more on strangth, HIIT and intervals. I'm also going to do low carb for a while. With some more muscles and some less fat on my belly I'm hoping to run even faster when spring comes. That's the plan at least! But then again I'm probably going to run a mile or two during the winter too. I just can't resist!

Vardagsmotion / Training in the every day life

Igår var egentligen min vilodag. Men vi skulle ju in till stan och sen till kyrkogården och sätta ljus på mormors grav. Och det regnade ju inte. Så då måste man ju cykla!
Vi har 8km in till stan, sen till kyrkogården, sen tillbaka in till stan för att fika med en mycket god vän, sen hem igen. Blev nog en 15-20km. Men jag har stor hjälp av min lilla "extra växel" längst bak. Oj vad hon trampar på!

Nu ska vi på Triatleternas Vuxen/Barn träning! Hurra!

Yesterday was really my resting day. But we were going to town and then to the cemetary to put a candle on my grandmother's grave. And it didn't rain. So then of course we had to take the bike!
We have 5 miles to town, then to the cemetary, then back to town to have coffee with a very good friend, then back home. Must have added up to at least 10-12 miles! But my little "extra gear" in the back helps a lot! Boy can she work those pedals :D

Now we're going to the kids/grown up training with the local Treathletes:) Wiiiii!

Temple

My body is my outer temple

I must take care of it

To make it a home

for my soul and mind

for as long as possible

Trail running!

Igår var jag ute och rantade runt i skogen! Det blev 15km till slut. Helt underbart! Härligt höstdag med tjockt täcke av löv på marken, Det gick för all del mycket långsammare än det gör när jag springer på asfalt men så mycket härligare! Jag är fast! Trail running here I come!

Yesterday I was out running in the woods. I ran 15k in the end. SO wonderful! A great autumn day with a think "carpet of leaves" on the ground. I did run much slower than on asphalt but so much more wonderful! I'm stuck! Trail running here I come!

Löpning är världens bästa terapi / Running is the world's best therapy!

Jag var så nere idag! Jag har så svårt för denna årstiden. Det är så mörkt och så svårt att hålla humöret uppe! Men så beslutade jag mig för att springa en runda på lunchen, i ett väldigt blåsigt men soligt väder. 20 minuter sen var jag glad igen! Det gäller bara att ta sig ut. Vilket jag av erfarenhet vet är svårt nog när man tycker allt är pest. Det är inte så att man bara "ja, tjohej, nu ska här löpas, hurt hurt!" Det är inte lätt! Men det är värt det!

I was so down today! This time of year is hard for me. It's so dark and very ahrd to keep my mood up. But then I decided to go running during my lunch break, in a very windy but sunny kind of weather. 20 minutes then I felt good again! The trick is to actually do it. Which I know from  my own experience is hard enough when you think everything is a pain. It's not like you just "yey, whoop whoop I'm going running!" It's not easy! But it's worth it!

"Jag kommer ändå inte att vinna" / "I'm not going to win anyway"

Om två veckor är det Jämjöhalvan och ajg ska springa mitt första halvmaralopp! Har känns mig måttligt laddad i veckan kan jag säga men efter en löptur igår, som blev av för att jag inte hann till jympan för att jag kom på på halva vägen att jag glömt skorna, känns det lite bättre. Jag försökte förnya mig och springa lite mer "off road". Det var bra. Jag fick tillbaka löparglädjen!
Och det är just löparglädjen jag funderar på nu. Hur förmedlar man den? Min dotter ska med när jag springer (För Team Blekinge har barnvaktning på sina arrangemang, stort stort stort plus i kanten! Annars hade jag inte kunnat vara med! Guldstjärna!) och jag frågade om hon ville vara med i barnloppet som också är en del av arrangemanget. Jag fick till svar att "Nej, jag kommer ändå inte att vinna" !
Jag försökte förklara att nej, de tkommer inte jag heller, det är inte därför jag är med, jag är med för att det är roligt och för att utmana mig själv. Men det gick inte in.
Hon är sex år! Varifrån kommer denna prestationshets? Varför är det så viktigt att vinna??
Hur gör man för att förmedla glädjen att bara göra något tillsammans? Glädjen att röra på sig utan att känna att man behöver vara bäst? Hjälp mig! Hur gör jag?

Two weeks from now I'm running my first half marathon race. I haven't really felt quite up to it the past week to be honest but after a short run yesterday, that happened because I didn't make it to jympa because half way there I realised I'd forgotten my shoes at home, it felt a bit better. I tried to re-new myself and ran some "off road". It worked! I got my joy for running back!
And it's just that joy I'm thinking about now. How do you pass it on? My daughter is coming with me to the race (Because the club Team Blekinge arranges baby sitting at their races. Big big big golden star to them! Otherwise I couldn't have run!) and I asked if she wanted to participate in the kids' race that's also part of the whole arrangement. She answered "No, I'm not gonna win anyway". !
I tried to explain that no, I'm not going to win either, that's not why I do it, I do it because it's fun and to challenge myself. But I don't think she got it.
She's six years old! Where does this focus on winning come from?? Why is it so important to win? To be best? How do I pass on the joy of just doing something together? The joy physical challenge without feeling that you have to win or be the best? Help me! What do I do?

Fredag! /Friday!

Skönt att det är fredag! Denna veckan har kännts lång. En sån där vecka när det är extra viktigt att tänka att "det är inte lätt, men det är värt det". För den där lilla rösten i mitt huvud som viskar "Är det verkligen det?" blir mycket starkare så här års. Det är mörkret. Tror jag. Men det är värt det. På sant!

Nu har jag vilat i två dagar. Ikväll ska jag på jympa! Och imorgon SKA jag ut och springa! Pepp pepp!
Och ikväll kommer kanske ett nytt chokladbollsrecept :)

Trevlig helg allihop!

It's so nice it's Friday! This week has felt loooong! One of those week when it's extra important to keep thinking that "it's not easy but it's worth it". Because that little voice in my head that whispers "Is it really?" grows much stronger this time of year. It's the darkness. I think. But it IS worth it. And that's the truth.

Now I've been resting for two days. Tonight I'm going to jympa! And tomorrow I WILL go running! Whoop whoop!
And tonight I might try a new chocolate ball recipe:)

Sötningsmedel /Sweetener

När jag lade ut länken till mitt inlägg Sockerfria chokladbollar på ett forum på facebook lade en annan medlem ganska snart ut en rapport om sötningsmedels farlighet.
http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/local_162583.pdf
av Professor Göran Petersson Kemi- och Bioteknik, Chalmers
Skrämmande läsning!

Så jag tar tillbaka, kanske ska ni inte baka mina chokladbollar?

Jag behöver förslag! Vad ska jag ha i dem istället för sötma? Dadlar kanske?

When I put the link Sugarfree chocolate balls on a page on facebook another member of the page pretty quickly put out a link about the dangers of sweeteners in the comments by Professor Göran Petersson, professor in Chemistry and Biotechnics at Chalemer's university in Gothenburg. Frightening reading!

So I take it back. Maybe you shouldn't make my chocolate balls?

I need suggestions! What should I add instead to make it sweet? Maybe dates?

fitnessmagasinsmissbruk/fitness magazine junkie

Jag tror att den lilla butiken på stationen har ökat sin tidningsförsäljning med typ 250% pga mig:)

I think the small convenience store at the station has tripled their magazine sales because of me:)

Halvmara 8 november! / Half a marathon 8th of November!

Den 8 november ska jag springa Jämjöhalvan. Jag börjar bli nervös. Men det ska nog gå bra.
Jag har tittat en massa på sådana där löpträningsprogram på internet. Bland annat på jogg.se och Marathon.se.
Men de tycks förutsätta ett rätt så tomt liv i övrigt för att kunna följa dem. Sen brukar jag också tycka det är konstigt att ingen av programmen någonsin innehåller ett löppass på den distansen som man tränar för. Det finns säkert en förklaring till det men jag tycker det verkar konstigt. Man måste ju prova och se om man kan först, innan man åker iväg och ska tävla!
Så jag kör mitt eget race. Jag har sprungit 21 km ett par gånger och en gång 28km, bara för att se om jag kunde. min tanke är att om jag klarar av 28km och om jag springer 21km tillräckligt ofta så kommer det inte att kännas så långt tillslut. Milen, som jag förut tyckte var, ja, milslång, är numera korta rundan. Det känns bra. Så försök springa en halvmara åtminstone varannan vecka om du tränar inför ett halvmara. Tycker jag i alla fall. Fast jag kanske ska vänta med att ge tips till efter den 8 november, för det blir min första halvmara, i alla fall tillsammans med andra! :) Själv har jag redan gjort det, så jag vet att jag klarar det!
Dock vill jag understryka att man måste lyssna på sin kropp och framför allt sina knän tror jag, för att undvika skador. Och ha bra skor!

The 8th of November I'm running half a Marathon! I'm getting nervous! But i'm sure I'll do fine. I've been looking at a lot of those training for a race programmes that you can find on different running sites all over internet.
But they seem to preassume that you have a pretty empty Life... I also usually Think it's strange that they seldom contain the running distance that you actaully training for. I'm sure there's a good explanation but it seems strange to me. You have to try it out to see if you can do it Before you run off and run a race!
So I do my own thing. I've run 21k a couple of times now and once 28k. Just to see if I could do it. My thought being if I can do 28k and if i run 21 k often enough it won't feel very far. 10k, that Before felt so far, is now the short run. That feels good. So try to run 21k at least every second week if your goal is to run half a Marathon. That's at least my opinion. But maybe I should weight giving expert advice until after the 8th of November, because that'll be my first half Marathon race, together with other people. By my self I've already done it, so i know I can do it!
Though i have to Point out the importance here to listen to your body and most especially your knees to avoid injury. And run in good shoes!

Sockerfria chokladbollar med proteinpulver / Sugarfree chocolate balls with protein powder

cocolate balls

Ville bara dela med mig av ett recept jag hittade på igår. De blev riktigt goda. Mindre söta än vanliga av uppenbara skäl och aningens torrare. Kanske att man kunde ha i mer vätska av något slag.

50 gram smör/margarin
0,5 dl proteinpulver vanilj (går säkert bra med annan smak också efter tycke och smak, choklad kanske?)
2 msk sötningsmedel (typ sukrin eller dylikt)
1,5 msk kakao
1 tsk vaniljssocker
1 msk vatten eller kaffe
2,5 dl havregryn

Jag blandade samman alla torra ingredienser och sen körde jag allt i mixern och tillsatte sen margarin och vatten. Går säkert att göra för hand också.
Rulla till bollar.
Rulla i kanel/kakao eller kokos efter smak.

Just wanted to share a recipe I made up yesterday. It's based on this Swedish thing called chocolate balls but without sugar and with proteinpowder.
(if you enver heard of it you can read more about chocolate balls here )
They turned out pretty good. Less sweet than normal for obvious reasons and slightly dryer, maybe should add some more liquid.

50 gram/2 oz butter/margarine
0,5 dl/0.25 cups protein powder vanilla (I'm sure it would work with some other taste too, like chocolate maybe?)
2 tbsp sweetener
1,5 tbsp cocoa
1 teaspoon vanilla sugar
1 tbsp water or cold coffee
2,5 dl/1 cup oatmeal

Mix all the dry ingredients. Add the butter and the water/coffee. Mix it buy hand or in some kind of blender. Roll to little balls. Roll the balls in cocoa powder or cinnamon powder or shredded coconut. Put in refridgerator.

Enjoy!


proteinpulver/proteinpowder

Härlig eftermiddag trots allt/Lovely afternoon after all

Har haft en härlig eftermiddag trots allt, trots min tidigare frustration. Jag hämtade dottern redan vid ett och vi har mest hängt i vardagsrummet, spelat musik, dottern har dansat och sjungt i en banan, vi har ritat på väggen (jag har målat en del av väggen med griffeltavelfärg, mycket populärt) spelat tre i rad och "jag lär mig räkna". Riktigt riktigt mysigt. Det är så sällan vi får tid till att bara vara tillsammans jag och dottern. Nu ska hon snart på en fritidsaktivitet och jag ska inte träna, fast jag vill, utan istället sätta mig på ett café och läsa böcker om Karlshamn på 1800-talet för att få inspiration till en bok jag kanske tänkte skriva någon gång:) Mys!
Imorgon ska jag också ta det lugnt men på fredag blir det ta mig tusan jympa! Om jag inte har feber:)

I had a great afternoon after all, despite my earlier frustration. I picked up my daughter already at 1pm and we've mostly been hanging out in the living room, playing music, my daughter has been dancing and singing into a banana, we've been drawing on the wall (I painted part of the wall with "black board paint", very popular:)) played "three in a row" and "I learn to count". Very very cosy. We seldom have time just to be together "doing nothing". Soon she's going to one of her activities and I'm not going to exercise, even if I want to, instead I'm going to sit down at a nice café and read books about Karlshamn in the 19th century to get some inspiration for a book I'm thinking I might write sometime. :) Cosy!
Tomorrow I'm taking it easy too, but Friday I AM going to jympa! Unless I have a temperature:)

drawing on the wall:)

Är jag gnällig? / Am I whining?

Det gick inte alls att springa idag. Blä! Tror jag har en infektion i kroppen. Det började med munsår (det gör det alltid) för några dagar sen och imorse vaknade jag med en klump i halsen. Men jag tänkte att jag nog skulle må bättre efter lite te och jag kan ju jogga lite i alla fall, jag behöver ju inte springa en halvmara men si så där en 7-8km klarar jag nog av.
Näpp! Efter typ en kilometer bestämde sig mina ben för att springa hem igen. Jag försökte lite halvhjärtat övertyga dem att fortsätta men sen tänkte jag att man ska ju lyssna på sin kropp så jag följde med dem tillbaks till bilen. Får vara hemma och vila idag istället. För det är ju så kul! :(
Kom hem och var rätt sur.
Men sen tänkte jag på en föreläsare jag lyssnade på när jag var på konferens i Stockholm förra veckan. Det ingick ett antal föreläsningar som man fick välja mellan. Vi anmälde oss för jätte längesen och jag hade helt glömt bort vad jag hade valt. När vi sen fick schemat såg jag att jag anmält mig till något som hette "Tankens kraft". Tyckte det verkade aningens flummigt men pallrade mig dit ändå, SÅ kom jag in där i salen och såg föreläsaren som satt där på podiet. Vad glad jag blev när jag såg honom! Jag hade inte förstått att det var han! Han vars bok jag stått med i handen och tänkt att den vill jag läsa men sen har det av olika anledningar inte blivit av. Han heter Mikael Andersson och har skrivit boken "Armlös, benlös men inte hopplös" (som du kan läsa mer om här)
Och nu satt han där livs levande framför mig! (och 400 till)
För er som inte sett eller hört om honom så föddes han i mitten av 60-talet utan armar och ben. Han fick inte komma hem alls förrän han var 1 år och hans föräldrar tvingades lämna bort honom i långa tider under hans barndom för utprovning och träning med proteser som aldrig funkade.
Nu är han 50 år, gift, fyra barn och driver eget som föreläsare. Dessutom kan han stå på händer.
Att höra honom berätta om sin otroliga livsresa var oerhört inspirerande. Dagen efter gick jag och skaffade boken och stäckläste den.
Jag hade kanske redan börjat fatta det men den här föreläsningen kom precis i rättan tid.
Jag kan göra vad jag vill! Jag måste bara tro på det, jobba för det, inte ge upp och fortsätta vara positiv.
Och absolut inte deppa ihopp totalt över en liten förkylning!

The running didn't go well at all today! :( I think I have some kind of infection that won't go away but won't really break out into a full blown cold either. It started with a cold sore (it always does) a few days ago and this morning I woke up with a lump in my throat. But I thought that I would probably feel better after some tea and I could at least go jogging a bit. I don't need to run half a marathon but 7-8k at a slow pace I was sure that I could do.
Nope! After about 1k my legs decided to run back home. I half heartedly tried to convince them to go on but then decided that you should listen to you body and came with them back to the car. Going to have to stay home and rest today instead. Because that's so much fun! :( Came home pretty pissed.
But then I came to think about a lecturer I got to listen to at a conference in Stockholm last week. The conference featured some lectures to choose from. We made our choices ages ago and I had completely forgotten it. SO when I got the schedule I saw that I had chosen something called "The power of Thought". I thought it sounded a bit out there but I went anyway. Then I came into the room and saw the lecturer sitting there in the front. I was so happy to see him! Because there he was. The guy whose book I've been standing with in my hand so many times and thought that I really want to read this one but then for some reason never did. His name is Mikael Andersson, he wrote a book called (freely translated) Armless Legless but not hopeless.
For those of you who haven't heard of him he was born in the mid 60s in Sweden without arms and legs. He wasn't allowed to come home to his parents at all until he was 1 years old and had to spend long periods away from his family as a child trying out artificial arms and legs that never worked. Now he's 50 years of age, married with four kids and has his own business as a lecturer. To hear him tell the story about his amazing life journey was incredibly inspiring. The day after I went and got the book!
I had started to get it already but this lecture really came at the right time. I can do whatever I want to! I just have to believe in it, work for it, not give up and stay optimistic.
And absolutely not break down over a small cold!